IS THIS A BAD HAIR DAY OR WHAT!!!
Frilans Ångest
Vad jobbar du med är en återkommande fråga som framkallar ångest speciellt om man har en mellanperiod (dvs är arbetslös). Jag önskar att jag bara kunde säga att jag är reporter och fastanställd, att jag har ett relativt fast schema och att jag kan planera in semestrar och annat skoj långt innan det är aktuellt. Men faktum är den att jag vet aldrig hur morgondagen ser ut och kan i de flesta fallen inte planera in något på längre sikt för att jag kanske måste tacka ja till ett jobb. Frilansyrket är ingen dans på rosor och man har haft perioder där det inte bara har varit torka utan vi snackar om sahara öken. Man lägger ner tonvis med energi på att hitta produktioner som behöver arbetskraft och när man väl har hittat något så är man helt slut och utpumpad då all energi eller rättare sagt den bästa energin har förbrukats. Hur många gånger har man inte heller tackat ja till rent ut sagt skit jobb för att kunna gå runt just den månaden... Jag vet inte vad som är värst: Att jobba med skit koncept som hämmar mig eller att vara arbetslös? Hmmmm värt att tänka på. Hur som helst frilansyrket är som sagt ingen dans på roser snarare bambi på is ( grymt shaskiga uttryck hahaha). Mitt svar på frågan vad jobbar du med: Jag frilansar inom TV!
PS jag söker jobb från och med slutet på maj och framåt! Mina kvalifikationer: Journalist/Reporter Redaktör Research.
PS2 Drop words not bombs!
NAJS NAJS NAJZZ
Förr i tiden var det väldigt vanligt bland kurdiska kvinnor att smycka sig med tatueringar i ansiktet. 
Än idag kan man se dessa tatueringar på väldigt gamla gummor som är bosatta i kurdiska byar.
Jag tycker definitivt att detta är en HIT, så jäkla snyggt!
Man använde sig också utav huvudbonader i olika former, ett exempel kan man se här nedanför där hon har lindat in huvudet med en sjal.
Vad tycker du?
DIING DONG BONG
Igår gifte sig en av mina barndomsvänner, Evin. Hon kom svävandes in som den vackraste rosen i hela rosengården. Wow sa det i mina tankar, hon sken av lycka och spred den som blomblad över oss andra.
Min bröllops drink som serverades vid ingången smakade en aningen nostalgi och lycka.
Evin var inte bland de första på vår giftarlista som vi gjorde när vi var små men framtiden är inte så förutsägbar tack och lov.
Jag grattar dig av hela mitt hjärta Evin, jag hoppas att du lever lyckligt i alla dina kommande dagar som i ett sagoslut.
Pözz
Pözz
TYSTNAD RÅDER
Skillnaden mellan Diyarbekir( AMED), min hemstad i norra Kurdistan, och Stockholm är stor.
Där ser och hör man folk överallt, man är inte ensam en enda sekund då grannen eller släktingar plingar på dörren för att umgås. Träffar sker oftast impulsivt och det är en himla skön grej och stämning som man definitivt saknar här i Sverige. Alla är vi upptagna hela tiden och allt måste planeras in i det minsta. Allt har ju sina för och nackdelar men visst vore det häftigt om vi kunde leva lite mer impulsivt här!
Ljudnivån är också en enorm skillnad. Nu bor jag lyckligtvis inne i stan där det åtmindstånde existerar en ljudnivå, när jag bodde i en av Stockholms tystare förort var det tyst efter kl 18.00 som om det rådde undantagstillstånd.
Hur det ser ut och låter i villa områden vill jag inte ens tänka på! Jag brukade faktiskt ta promenader bland villor där jag bodde förut och det var helt dött. Till och med under somrarna så varken såg eller hörde jag något mänskligt levande, det enda levande jag kunde höra var fåglarnas kvittrande.
Att höra ljud runtomkring mig ger mig ro och det är en grym känsla att veta att livet utanför ditt fönster inte bara existerar utan också lever och du är en del av det.
PS Diyarbekir har de största och sötaste vattenmeloner!
