yazibell

Att man kan bli så pass påverkad som jag blev av en film är helt ofattbart. Det var längesen jag blev berörd på denna nivå, det känns som om jag har blivit påkörd av en lastbil. Okej... jag har lätt för att gråta till film och lider i dagsläget av pms, men denna film har gjort sitt kan jag ju säga! FLYGA DRAKE som filmen heter har kraschat rakt ner i min själ. En vacker tragik med ett fantastiskt skådespel och foto. Filmen handlar om vänskap, sådan vänskap som knappt existerar i dagens kommersiella västifierade värld. En vänskap där man bokstavligen offrar sig och sin existens för den andre. Det utspelar sig i 70 talets Afghanistan och fortsätter fram till 2000 talet. Det handlar om kärlek, heder, politik, ryssarna och vidriga skäggarmen (talibanerna). Men framförallt handlar det om lösningar och livets meningar. Trots att filmen tog slut för över en timme sedan spelas de starka scenerna gång på gång i huvudet på mig och jag gråter. Jag behöver skriva av mig! Fast de här känslorna är jobbiga så är de inte negativa eller det känns negativt då man blir arg och frustrerad över hur äcklig och hemsk människan kan vara, men på ett vridet sätt så gråter jag pga det vackra. Det vackra som speglar sig och bländar. Det finns verkligen ett motgift mot ett bett av ondska och det är kärlek. Människan läker fort med hjälp av kärlek och det är lika fantastiskt och en lika stor aha upplevelse varenda gång man kommer på det. FLYGA DRAKE är verkligen en lyckad film som illustrerar människans komplexa handlingar, människans handikapp men också det enklaste av allt som kärleken.

Jag orkar inte med några fighter eller något ifrågasättande, inte heller med en massa möten och påtvingande leenden. Dock sitter jag inte under mitt träd och luktar på blommorna utan sitter på soffan med en kopp kanel te i handen. Det är nedsläckt i hela lägenheten förutom några tända ljus och ur högtalarna hörs ett ljud av flytande sköna takter och melodier. Idag är en sådan dag då jag bara vill vara och inget annat. Det är inte många dagar om året jag uppskattar mitt eget sällskap, jag är en väldigt sällskapssjuk person och är van vid att hela tiden ha människor runtomkring mig. Det är inte ofta man tycker att det är kul med självstimulans utan man vill bli stimulerad av andra. Men idag är min och jagets dag. Av med jeansen och toppen på med mjukisdressen. Jag vill bara vara, sitta på min lilla plats i hörnet av soffan och lukta på kaneldoften.