yazibell

Där ser och hör man folk överallt, man är inte ensam en enda sekund då grannen eller släktingar plingar på dörren för att umgås. Träffar sker oftast impulsivt och det är en himla skön grej och stämning som man definitivt saknar här  i Sverige. Alla är vi upptagna hela tiden och allt måste planeras in i det minsta. Allt har ju sina för och nackdelar men visst vore det häftigt om vi kunde leva lite mer impulsivt här!

Ljudnivån är också en enorm skillnad. Nu bor jag lyckligtvis inne i stan där det åtmindstånde existerar en ljudnivå, när jag bodde i en av Stockholms tystare förort var det tyst efter kl 18.00 som om det rådde undantagstillstånd. 

Hur det ser ut och låter  i villa områden vill jag inte ens tänka på! Jag brukade faktiskt ta promenader bland villor där jag bodde förut och det var helt dött. Till och med under somrarna så varken såg eller hörde jag något mänskligt levande, det enda levande jag kunde höra var fåglarnas kvittrande. 

Att höra ljud runtomkring mig ger mig ro och det är en grym känsla att veta att livet utanför ditt fönster inte bara existerar utan också lever och du är en del av det.

PS Diyarbekir har de största och sötaste vattenmeloner!