yazibell

Trygghet är en falsk förhoppning, självbedrägeri. Man tror att det är något som varar men faktum är den att det inte gör det och som allt annat är också trygghet föränderligt. Allt kan ändras på en millisekund. Man lurar sig själv om att man känner sig trygg med något materiellt eller med någon, men det krävs inte mycket för att den tryggheten förändras till sin motsats. Känna trygghet med någon är att känna sig bekväm, dela vardagsupplevelser med varann, kärlek, hemligheter och en massa humor och mys. En sådan person blir ens hälft, en allierad som till 100% ställer upp och aldrig sviker. Det är vackert, man är starka och trygga med varann. Men människan felar och sårar och vid ett enda snesteg inser man realiteten. Det sk trygga försvinner och den du har känt dig mest trygg med blir den som orsakar smärta. Hur kan det bara vända sådär om trygghet inte är en illusion. Vissa kanske kallar det för kärlek, men jag vill inte förenkla det. Trygghet är en sak och kärlek en annan. Det finns aldrig några garantier här i livet. Men det jag vill komma fram till är att all trygghet som är baserat på det som är runtomkring dig är en illusion. Du kanske tycker att det låter cyniskt men jag kallar det för realistiskt.